De huvudsakliga tekniska parametrarna för mikrofonen (mikrofonen) inkluderar maximal ljudtrycksnivå (AOP), känslighet, frekvensrespons, riktning, impedans, total harmonisk distorsion (THD) och signal-brusförhållande (S/N).
Maximal Sound Pressure Level (AOP): Detta är ljudtrycksnivån vid vilken mikrofonen matar ut {{0}} % total harmonisk distorsion vid KHz. Typiska test sträcker sig från 0 dB SPL till 35 dB SPL.
Känslighet: Indikerar hur effektivt en mikrofon omvandlar ljud till en elektrisk signal, vanligtvis uttryckt i decibel (dB). Ju högre känslighet, desto bättre kan mikrofonen fånga upp ljudet.
Frekvenssvar: hänvisar till förändringen i en mikrofons känslighet inom området {{0}}Hz till 0kHz, vilket uttrycks som en frekvenssvarskurva.
Direktivitet: Beskriver mikrofonens förmåga att fånga ljud i olika riktningar, och vanlig direktivitet inkluderar kardioid, rundstrålande, etc.
Impedans: Indikerar motståndet vid mikrofonens ingång, vanligtvis i några hundra ohm.
Total Harmonic Distortion (THD): Ett mått på graden av distorsion av en ljudsignal, med mindre värden som indikerar mindre distorsion.
Signal-brusförhållande (S/N): Indikerar förhållandet mellan signal och bakgrundsbrus, ju högre signal-brusförhållande desto mindre är bakgrundsbruset.
Dessutom är klassificeringen och prestandaparametrarna för mikrofonen också viktiga aspekter för att förstå mikrofontekniken. Enligt den akusto-elektriska omvandlingsmekanismen kan mikrofoner delas in i dynamiska mikrofoner, kondensatormikrofoner och piezoelektriska mikrofoner. Den dynamiska mikrofonen genererar spänningsförändringar genom ljudstörningskonens rörelse i magnetfältet, vilket är lämpligt för miniatyriserings- och hållbarhetskrav; Kondensatormikrofonen omvandlar signalen genom att ändra avståndet på kondensatorn med ljud, och har hög känslighet och goda frekvensresponsegenskaper; Piezoelektriska mikrofoner omvandlar ljud till elektriska signaler genom den piezoelektriska effekten.
